diastas, magmuskeldelning, otränad, svank, graviditet, mammafit, mammafitness, Olga Rönnberg

Träning med MammaFitness

Ett sunt osunt liv

31 mars 2016, Mitt första mail till Olga Rönnberg på MammaFitness

Hej Olga. Jag följer dig på Facebook sedan en lång tid tillbaka. Liksom många andra vänder jag mig nu till dig och ditt team för rådgivning eftersom jag kommit till en punkt där jag inte vet råd längre.

Livet & Knoppen
Jag är 46 år. Jag lever ett stressat liv. Jag har 3 barn, 15, 13 och 3,5 år gamla (jag var 42 när sista barnet föddes, komplikationsfritt). Den lille är otroligt krävande och jag har dåligt samvete mot de stora som jag känner inte får lika mycket tid. Jag arbetar heltid som marknadskoordinator, tidvis stressigt men jag trivs bra. Jag sjunger i en tävlande barbershopkör och vi har VM i USA (för läsaren: även hösten 2016 tävlade vi i VM) framför oss vilket är kul men tidskrävande. Kort sagt, jag känner mig otillräcklig var jag än är.

Maten
Jag äter lite. Eller lagom kanske. Jag vet inte. Tidigare har jag kört LCHF men inte nu, även om det fortfarande bär emot att äta potatis och bröd. En dag kan se ut så här: Frukost: 2 glas smoothie på mjölk, halv banan och frysta hallon alt. 1 portion Paulins gröt. Kaffe. C-vitamin-brus. Lunch: Sallad från salladsbar med kyckling eller lax alt. 1 portion lax, broccoli och blomkål, 1 liten kall potatis och lite sås (från fiskbutik) alt. 1 tallrik müsli med äpple, kanel och mjölk. Kaffe. Kvällsmat: 1 glas smoothie på mjölk och halv banan plus eventuellt en halv skiva rågbröd med skinka alt. äggröra. Kaffe.

22 januari vägde jag 71,2 kg till mina 172 kg och idag väger jag 67,8 kg. Försöker gå ner lite till. När jag är mitt i det, är jag slavisk mot mig själv.

diastas, dålig hållning, svank, magmuskeldelning, mammafit, mammafitness, Olga Rönnberg

Kroppen
Tränade Indoor walking i höstas 2-3 pass i veckan. Pausade över jul. I januari i år tog jag tag i min träning rejält. Uppvärmning, styrka (har aldrig tidigare styrketränat, dock ”alltid” tränat) och core, totalt 1 timme tre gånger i veckan (min sambo är med vilket helt tagit bort dåliga samvetet att inte vara hemma). Efter minstingen föddes sommaren 2012 tränade jag och gick ner i vikt, frid och fröjd. Sommaren därpå började jag löpträna vilket jag aldrig tidigare gjort och fick blodad tand.

Vid årsskiftet 2015 blev jag sjuk och hostade i 13 veckor och efter det började jag löpträna igen. Då började helvetet som slutade i en slemsäcksinflammation i höften och en insikt (en chock) över att jag hade en diastas. Tror det var ett av dina inlägg som fick mig att fatta misstankar. Gick till naprapat och fick det konstaterat, det var illa men inte operations-illa. Trots detta hade jag inte disciplin nog till att göra något åt det!

Inte förrän 11 januari i år när jag träffade en PT (mammaträningsutbildad) som hjälpte mig och visade mig diverse maskiner på gymmet för att stärka ryggen, ingenting för magen alls. Rygg och benpress. Körde stenhårt i cirka en månad och lade sedan på ytterligare träning för även magen; ”dina” häldopp (som jag senaste veckan bytt ut mot plankan), armhävningar och på rygg på boll med höftpartiet upp i luften, roterade detta ca 10-15 ggr x 3.

Och nu kommer det första positiva i mitt brev: det har hjälpt! Jag har fått kontakt med knipet och bålstyrkan så pass att jag åter igen kan gå powerwalks utan att få ont i ryggen! MEN magen och framför allt bulan över naveln, det försvinner inte! Jag blir tokig. Jag är smal och uppfattas som smal men det enda jag ser är den förbannade magen. Det är därför jag nu kontaktar dig.

Gör jag rätt? Gör jag fel? Ska jag fortsätta eller ändra något? Tar det lång tid att bli av med (min omgivning påstår det, men tålamod är tyvärr ingenting jag fötts med)? Kan en PT i ditt team hjälpa mig med annan träning och kost?

Framtidsvision

  1. Jag är starkare i bål och i rygg och får inte längre minsta ont i ryggslutet av något!
  2. Jag håller inte in magen hela tiden eller åtminstone har den slutat vara ett störmoment.
  3. Jag kan gå på Zumba- och Shabam-pass igen!
  4. Jag kan börja löpträna igen.
  5. Lära mig säga nej och släppa på kontrollen.
  6. Bli glad, pigg och energifylld igen, sådan jag brukar vara.

Tack för att du orkat ”lyssna”.

3 april 2016, Svar från Olga Rönnberg

Tack vare bilder och tydlig beskrivning tippade Olga på två saker, stor delning eller felaktig magträning. Kanske skulle det också kunna vara navelbråck. Har man navelbråck är det dock oftast förknippat med ömhet kring naveln och det hade jag inte. Frågan jag ställde mig nu var naturligtvis, vad räknas som “stor delning”?

Min delning hade faktiskt krympt efter det att jag kommit igång med styrketräningen. Tidigare gick delningen långt nerifrån hela vägen upp (enligt naprapaten som undersökte mig). Nu var den ca 1,5 cm bred och började 2-3 cm under naveln, fortsatte uppåt och blev djupare över naveln, kanske 5 cm bred och lika bred hela vägen upp.

Tänk på: Om man har en delning och styrketränar måste man var oerhört noga med att ha bålen spänd hela tiden, tappar man “bältet” ska man sluta och anpassa repsen och tyngden efter hur mycket man orkar och inte pressa sig! Här hittar du tips på hur du kan träna om du har svaga bukmuskler eller om du har gjort en bukplastikoperation.

Kan man vara punkt-fet?

Trots att jag lyckats få ihop en del själv enbart genom träning undrade jag fortfarande över bulan jag hade över naveln. En liten bula på nedre buken, det kan man leva med, anser jag, det har ju de flesta kvinnor. Men en bula över naveln har jag aldrig haft förut. Vad var nu detta för nåt? Och den blev större om jag äter fel (dvs går ifrån god kosthållning) eller till exempel tuggar tuggummi.

Är det kanske så att jag bara är fet? Helt enkelt? Och kan man vara punkt-fet? Varför kan man då inte punkt-banta?! Jag förstod ingenting. Och även om jag tyckte att det gick bra att powerwalka nu, om jag gjorde det med lilleman i vagnen framför mig, ja, då fick jag lida av det senare på dagen då jag fick ont i ryggslutet.

Vi skrev några gånger fram och tillbaka till varandra. Olga hade lite svårt att förstå vad jag menade med “bula” ovan naveln. Så jag skickade en bild till.

Illustration för att visa var utbuktningen på magen var tydligast.

 

Jag blev tipsad om att gå till en husläkare och kolla upp om jag hade navelbråck, för att förhoppningsvis kunna utesluta det. Så som jag beskrev mina power walks har med bålen att göra, skrev Olga och att det kan kännas i ländryggen. Man säckar ihop och har inte kraft nog, core slutar fungera optimalt.

1 maj 2016, mitt sist mail till Olga Rönnberg

Hej Olga,
29e april var jag hos en kirurg och fick kollat upp min mage. Jag har ett litet navelbråck, men så litet att han bedömde att det inte behöver opereras. Han kunde också känna att diastasen under naveln gått ihop (tack vare egen träning och fokus på inre bukmuskler) men över naveln har jag fortfarande en delning på ca 4 cm. Svårt att komma åt musklerna där när man inte vet hur man ska göra.

I övrigt känner jag mig smal och vältränad och har som sagt tränat ryggmuskler regelbundet nu (som jag visade på bilderna) sedan den 11 januari, 3 dagar i veckan. Trots det störs jag av min mage som är degig och trist och gör att jag fortfarande har bylsiga tröjor på mig fast jag har gått från stl 40 till t o m 36 i vissa plagg! Det sitter i huvudet, men också på magen, det har du ju sett på bilderna. Så. Eftersom kirurgen bedömde att det inte är någon fara med träning och att en operation i nuläget är helt onödig, har jag nu anmält mig till ert team! Hoppas hoppas på att få hjälp med magen/träningen men också kosten!

Tack för att ni finns!

dålig hållning, magmuskeldelning, otränad, diastas, diastasis recti, svag bål, mammafit, mammafitness, Olga Rönnberg
Diastas kan, förutom svag bål och ryggont, också ge otroligt dålig hållning, som ni ser här.

Så blev jag då medlem i MammaFitness

26 maj fick jag mitt första träningsprogram från MammaFitness och hade då haft 2 veckors reglerad kosthållning vilket innebar 6 mål mat om dagen, mycket proteiner och vägning av all mat. Det var spännande, det var nytt. Jag köpte en köksvåg och hade koll på allt! Köpte hem nyttigheter, lagade mat och vägde vägde vägde! Frenetiskt och passionerat, som alltid, hoppade jag rakt in i detta nya liv. Och hela tiden med familjens stöd (mycket viktigt, både för mig och för MammaFitness). Skickade in bilder på magen i profil och framifrån för att se processens utveckling. Nu började en ny resa och nya förhoppningar om att delningen skulle gå ihop ännu mer, att jag skulle bli starkare och i och med det, att ryggen skulle bli bra.

Upp och ned, hopp och skit

Och ja, lite så där har det sett ut hela tiden, hela resan hittills. Hoppfullhet varierat med en känsla av att ge upp hela skiten och acceptera att jag helt enkelt kommer att ha ont i ryggen för resten av mitt liv! Men nu, nu jäklar i det! Nu var ett nytt hopp tänt. Bukplastik var långt ifrån min verklighet. Det här ska jag fixa själv! Jag är ju så duktig!

Hur gick det sen?

Jag stannade hos MammaFitness i tre månader. Sedan slutade jag och fortsatte på egen hand. Det jag tog med mig var att jag mår bäst när jag äter lite men ofta, då hinner jag bli hungrig mellan målen och det känns som att förbränningen mest står på ON än OFF och i lite jämnare takt så att säga. En glädje för och nyfikenhet på styrketräning tog jag också med mig även om de första övningarna jag fick var lite väl kraftiga för mig och fick anpassas efter hand som online-PT:n förstod hur dåliga mina magmuskler var. Men att se musklerna ta form och kunna mejsla fram kroppen med hjälp av enbart tunga vikter och envishet, det var superhäftigt! Det tog förstås en månad innan jag såg någon skillnad. Man får kämpa på helt enkelt. Och man ska inte ge upp!

Vad lärde jag mig?

Förutom det jag nämnde ovan tog jag också med mig kunskapen att proteiner håller en mätt och vilken mat som innehåller mycket proteiner (keso, ägg, kvarg, sojabönor, mandlar etc). Hur enkelt små mellanmål kan göras samt att man ska ge tusan i att stoppa i sig kolhydrater på kvällarna! Inte alltid jag följer det kanske, men oj, vad det finns i mitt medvetande! 😉

Framför allt fick jag med mig en stark medvetenhet hur allt hänger ihop med kost och träning. Och kan man av någon anledning inte träna på några dagar, håll kosten! Det klarar man sig ganska långt på. Har du funderingar på att gå med i MammaFitness? Absolut! Deras team har hjälpt många kvinnor! För min del fortsatte jag styrketräna och äta rätt på egen hand. Jag hade fått en mycket bra grund att stå på! Tack Olga och teamet!

 

Foto & illustration: Christine Eklund

Facebook
Google+
Twitter
LinkedIn
Pinterest
Stäng meny