snö

Fredag, snöyra och svullen mage

Fredag och snöyra

Fredag igen och snön har vräkt ner över Skåne. Gud har visst humor, eller kanske det är ironi? Jag menar, det är jättetrevligt med snö, särskilt för oss som har barnasinnet kvar och kanske till och med har barn vi kan bygga snögubbar med, men det hade varit trevligare om den hade kommit till jul. Nu är det mars månad! Nu vill vi ju ha vår, höra fåglarna kvittra, känna varm vind mot kinderna, kunna lägga upp tjocka vinterjackan på vinden. Men förmodligen finns det ingen almanacka i himlen…

Det är inte klokt vad veckorna går fort. Känns som det blir fredag mest hela tiden. Och så jobbar man lite där emellan. Hihi. Tiden är ju densamma hela tiden. Konstigt fenomen det där, hur långt ett år är när man är liten och hur kort det uppfattas ju äldre du blir. Jag tycker om att jobba, jag gillar mitt jobb och jag tycker om fredagar också. Men det är ingen ”pust, äntligen fredag”-känsla utan mer en ”vad skönt, det är fredag”-känsla. Ni förstår skillnaden, va? 😀

frukost

Lördag förmiddagar är dock den tid i veckan jag tycker mest om. Den är liksom full av möjligheter! Du kan antingen välja att vara nyttig, köra till gymmet och gå och träna och sedan njuta av frukost i lugn och ro eller så kan du skita i att träna och gå rätt på frukosten bara. Lägga upp allt fint, gärna med lite extra tillbehör som melon och sådant, sitta länge, dricka flera koppar kaffe. Det är lördagsmys för mig. Klart, varannan fredag är inte heller så dum, när de stora barnen kommer och vi lagar mat och pratar om veckan som gått. Samlas liksom. Det är också supermysigt och då trivs jag också väldigt bra.

Svullen mage – bara i huvudet?

Om 6 dagar ska jag opereras. Jag vet, jag återkommer hela tiden till det. Men jag är av någon anledning mer nervös denna gång. Stor eller full bukplastik där man skär ett stort snitt, fläker upp huden och syr ihop ”magmusklerna”, nä, det bekymrade mig inte så mycket. Å andra sidan visste jag exakt vad som skulle hända den gången. Nu vet jag inte riktigt. Jo, fettsugning eller skulptering som sköterskan kallade det. Men räcker det? Eller kommer det krävas någon mer insats för att få bort den hårda bulan som envist sitter kvar under naveln och gärna gör sig påmind varje dag? Gud kanske vet, kanske ska fråga honom… ;-P

På tal om bukplastik och operationer. Jag hade kontakt med en kvinna igår som hade lite frågor kring detta. Vi diskuterade bland annat all oro man går och bär på. Till och med nu, efter operationen när jag borde vara nöjd, stör jag mig på att magen ibland svullnar och tycker nästan att den ibland ser likadan ut som den gjorde från början. Kan i och för sig bero på vad man stoppar i sig…och vilken hållning man har… Men vad jag menar är att mycket sitter i huvudet. Vi som är opererade måste ställa om även i huvudet och det tar lång tid. Kanske det går fortare för er. 😉

För er som vill läsa mer om hur operationen går och vad kirurgen gjorde för åtgärd, bilder och lite sådant, sök gärna på “operationsdagen” eller “bukplastik” t ex.

Följ mig gärna på Instagram där jag är ganska flitig faktiskt med att lägga upp bilder och skriva lite både roligt och tråkigt. Skoja bara, allt är såklart roligt. 😉 @christinehighvoice heter min profil på Instagram.

Och var nu inte så försiktiga och blyga. Hör av er med kommentarer och frågor! Jag tycker det är jätteroligt att få dela med mig av min resa och som jag skrivit tidigare, jag vet att vi är så många som har erfarenhet av magmuskeldelning! Ni är alla så tappra!

barn

Ett litet P.S.

På tal om min lille femåring som jag skrev om häromdagen. Han säger så mycket roliga saker, ibland häpnar man verkligen. Häromdagen, när femåringen där hemma för tillfället var helt insnöad på dinosaurier, sa han:
– Mamma, du vet den där dinosaurien (och så sa han en art jag inte kommer ihåg)?
– Ja, hjärtat, den kommer jag ihåg.
– Ja, den. Den ser ut som en gammal tant eller gubbe, fortsatte han. Ja, inte som du eller pappa, utan jättegamla.

Men javisst! Det var väl gulligt av honom? Ja, han är så kär så, den lille. Hm. Man får hoppas att min teori om femåringar gällde även under detta samtal, att han inte lägger några värderingar i det han säger, han bara är. I stunden. Vi borde ta efter det lite grann.

Tjingeling!

 

Foto: Christine Eklund

Facebook
Google+
Twitter
LinkedIn
Pinterest

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Jag är just nu i Munchen och här är det precis det vädret du efterlyser. Runt tio grader och fågelkvitter. Så pass vårigt att jag sett årets första vårblommor. Hemma i Sverige där jag bor är det däremot vinter.

    1. Hej Hanna. Låter ju helt underbart! Kommer nog hit snart också, hoppas jag. 🙂

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng meny