Sköna maj. Välkommen!

Första maj, maj månad och vi har precis varit ledig i fyra hela dagar. Tänk, vad lediga dagar alltid går fort! Å andra sidan, tycker veckorna också går fort. Det går fortare och fortare och helt plötsligt är man 50, 60, 70 och till sist ”himmet”. Hujedamej. Var var jag nu. Visst ja. Första maj.

Aprilväder

Tror ni att det är gud som spelar ett spratt med oss? Jag menar, vi går hem från jobb fredag eftermiddag och solen lyser glatt (jag tror ärligt talat att jag misstolkar glatt och att det egentligen är lömskt) mot oss som för att understryka den sköna känslan av att det är helg och inte bara två dagar som vanligt, utan långledigt. Glatt rusar vi ut i våra trädgårdar och klipper gräs, rensar ogräs och planterar blommor för glatta livet. Vi njuter av vårt verk, tänder grillen och umgås och har mysigt hela kvällen.

Sedan kommer lediga dag nummer två. Regn, regn och mer regn. Och blåst! Hm. Min stackars solros gör kraftansträngningar för att behålla sin stolta hållning trots de hårda vindarna som håller ett envist tag om den. Men den ger sig inte, solrosen. Det är jag tacksam för. (Solros är förresten min absoluta favoritblomma. Glad och stolt och alltid med ett leende. 🙂

Kanske är det solen som spelar oss ett spratt. Lite jantelag faktiskt. Ha ha, du ska inte tro att det blir sol idag bara för att det var sol igår.

Å andra sidan spelar det ingen roll. Gräset är klippt och blommorna är satta i jorden och så är det med det. Kan inte vinden ta det ifrån mig, kan inget. Gjort är gjort. Och någonstans i magtrakten känns det faktiskt ganska bra.

Valborgsmässoafton – en dag då man alltid kan lita på vädret

Förutom trädgårdsskötsel har helgen varit ganska lugn. Jag trivs med det och jag trivs hemma. Vi var inte ens iväg och tittade på någon majbål. Okej, just det var kanske i lataste laget, men vad fasen, det är ju alltid så förbannat kallt på Valborgsmässoafton. Och jag. Hatar. Att. Frysa! Vi satte åtminstone upp fasadflaggan. Och tände ljus! 🙂 Så ja, det har varit en lugn helg. Dottern var inte hemma på Valborgsmässoafton så när diskutionen om vad vi skulle äta dök upp bestämde vi oss för en riktigt härlig och fin middag; ugnspannkaka. Sönerna stämde upp i kör; med massor med bacon! Så blev det med det. Och för stämningens skull; vitt vin till mamma och pappa. Vilken kombo, va?

ducks

En promenad i naturen blev det förstås. Me myself och naturen. Egentid. Så värdefullt! En ganska lång runda i sakta mak och passade på att ta massor med bilder. Det var härligt. Missade såklart ett ypperligt tillfälle att fota två änder som kom flygande rakt mot mig (hade till och med kameran uppe, arrgggh). Åh, så störigt! Samma två änder ser ni på bilden här ovan. Jag sprang såklart ifatt dem och hoppades att de skulle flyga igen (och att ingen skulle se mig, hm). Men de gjorde de inte. Tillfället var förbi. En fotografs mardröm, antar jag.

Och sen blev det svart… (som de sa i Yrrol, tror jag)

Som ni märker har jag lite skrivtorka just nu. Jag hade hoppats kunna undvika skriva det ordet i min blogg men ibland är det bara så, man har helt enkelt ingenting att skriva om. Ändå reflekterar jag över saker varje dag. Konstigt det där. När jag var yngre kunde jag skriva långa brev om egentligen ingenting. Jag var verkligen bra på det. Och min väninna var precis lika bra. Vi sågs i skolan, detta var under gymnasietiden (50 år sen snart alltså, ha ha, skoja bara). Vi sågs i skolan hela dagarna, vi ringde till varandra när vi kom hem från skolan och vi skrev långa brev till varandra. Vi hade helt enkelt så mycket av ingenting att säga till varandra. Varje dag! Otroligt. Och lite pinsamt också, men det bjuder jag på. För jag är väl inte ensam med denna erfarenhet, eller..? 😉

Hur som helst. Istället för att bara babbla på bjuder jag på lite bilder från min promenad häromdagen istället. Ha en riktigt skön början på maj, vädret till trots!

Tjingeling!

 

Allt är så fräscht ljusgrönt så här i början när allt börjar växa. Vackert, tycker jag.

 

Trädröjning råder i området där jag promenerade. För allas säkerhet. Det är något mäktigt med trädstammar. Undrar om den blir bortforslad eller får bli ett med naturen…

 

Naturen i min hand.

 

Ett helt “hav” av vitsippor!

 

Så fridfullt.

 

May the fors be with you…