5 maj – Internationella barnmorskedagen

Hej på er!

5 maj är det den Internationella barnmorskedagen. Världens äldsta kvinnoyrke. Något jag skrivit om på både min Instagram- och Facebooksida @christinehighvoice eftersom jag tycker det är viktigt att belysa! Inte bara för att barnmorskor gör en sådan otrolig insats, närmast heroisk. Det gör naturligtvis mamman också! Det är inte för inte att en förlossning brukar liknas vid ett maratonlopp! Men mitt inlägg handlar inte bara om att uppskatta att barnmorskor finns, för det är vi naturligtvis glada för. Särskilt när man tänker på hur det kunde gå till förr. Mitt inlägg handlar också om att jag vill uppmuntra barnmorskor att på efterkontrollen prata om vad som hänt i kvinnans kropp under graviditeten och hur hon tar hand om sig efter förlossningen.

Det har inte alltid kallats barnmorska utan tidigare även jordemor, hjälpgumma, ljusmor, närkvinna, Mor-Nödvändig etc. Det var mycket hemlighetsmakeri kring barnafödande förr. Och smutsigt! Läkare kunde gå direkt från en obduktion till förlossning utan att tvätta händerna emellan. Kan ni tänka er?!! Just på grund av att det var så hemligt finns heller inte så mycket dokumenterat. Jag läser på en hemsida om ämnet och där står att barnmorskan Catharina Hellena Malhiem [1716-1795] kämpade för att legitimera yrket och för att få ge ut en lärobok i barnafödande. [Artikel från dt.se om f.d. barnmorskan Pia Höjeberg, 2011]. Boken kom såklart aldrig ut då den blev kraftigt motarbetad, men sparades i Riksarkivet.

nyfödd

Mer historia – medicinsk utbildning av barnmorskor

Det var på 1700-talet man började utbilda barnmorskor medicinskt. Det var år 1711 som de svenska jordemödrarna fick sitt första reglemente och det fastslogs där att de skulle vara utbildade för att praktisera sina kunskaper. Det är ju ändå ganska många år sedan. Det förvånade mig lite. Däremot var det inte förrän i början av 1900-talet som det fanns medicinskt utbildade barnmorskor över hela Sverige. Tydligen var det tack vare den svenska förlossningskonstens fader, och tillika läkare, Johan von Hoorn [1662-1724], står det i artikeln, som med stöd av drottning Ulrika Eleonora [1688-1741] fick några barnmorskor i Stockholm att påbörja medicinsk utbildning. Där fick jag så jag teg. Här sitter jag med mina fördomar om att män inte förstår sig på kvinnohälsan, särskilt med tanke på vad jag har hört om hur kvinnor blir bemötta av manliga, och kvinnliga för den delen, läkare på vårdcentraler när de kommer dit med sina 7 cm magmuskeldelningar, ryggsmärtor och en vardag som inte fungerar för dem och blir banaliserade på värsta förnedrande sätt. Ingen regel utan undantag. Vi får väl ta och tacka fader Johan och drottning Ulrika för deras insatser. Utan dem kanske vi fortfarande hade haft jordemödrar istället för utbildade barnmorskor. Ve och fasa, man hade kanske behövt hämta grannfrun varje gång man skulle föda! Så, tack Johan. Och tack Ulrika. Hyggligt gjort! 🙂

Barnmorskor av idag – upplys oss kvinnor mer!

Många kvinnor kan få problem efter förlossningen. 8 veckor efter förlossningen läker de delade magmusklerna ihop igen, hos de flesta. Men hos vissa kvinnor gör det inte det och man får ett mellanrum mellan de raka bukmusklerna som man behöver träna ihop och det på rätt sätt, för att få tillbaka funktion och stabilitet i muskulaturen. Sådant hade jag önskat att jag fick veta när jag fött mina barn. Särskilt nu senast 2012, det är ju ändå en ganska modern tid jämfört med 2000 när mitt första barn föddes (…). En diastas kan ge så mycket problem för kvinnan: ont i ryggen, mag- och tarmproblem, putande mage etc. Och tro mig, första veckorna efter en förlossning kan man väl stå ut med en putande mage, men sen är det inte så jäkla charmigt faktiskt. Särskilt inte om man får frågan om man väntar en unge till! Snacka om depp!

   
3 barn senare. Diastas, dålig bukmuskulatur och lite fett… 

Diastas, slapp bäckenbottenmuskulatur och annat mög

Självklart är det inte bara en magmuskeldelning man kan drabbas av, många får också problem med att hålla tätt och kan till och med få besvär med att tömma tarmen. Knipkontroll gjorde i och för sig min barnmorska. Cred för det! Ett knip “ja, men det här funkar ju bra” och det var det. Jag kan erkänna att det inte funkade! Bäckenbottenmuskulaturen är ju ganska trött efter en lång graviditet och krävande förlossning och behöver lite hjälp på vägen för att fungera optimalt igen, i de flesta fall. Det finns givetvis undantag. Men åter igen. Rätt träning, både av “inre m agen” och knipövningar (dvs absolut inte t ex sit-ups!!!) och disciplin (en gång är ingen gång, ge inte upp) och man kan bli helt återställd igen! Man ska kunna bli helt återställd igen! Man ska kunna springa, hoppa studsmatta och göra allt det där man gör som mamma, utan ständiga hinder i vardagen. Så snälla ni! Snälla barnmorskor, upplys oss! Vi vill prata om det, vi vill bli upplysta! Verkligen! Åtminstone de flesta av oss!

nyfödd

Informationen ökar tack och lov

Idag talas det tack och lov ganska mycket om diastas, men vi behöver belysa det ännu mer! Än idag när kvinnor med ryggbesvär och andra besvär som stör hennes vardag, ofta på grund av en bred eller ännu värre, djup diastas, söker hjälp inom vården blir hon dissad med orden “ja, men du har ju ändå tre fina barn”. Så får det inte gå till! Förminska inte kvinnohälsan!

Till er kvinnor vill jag säga; det är aldrig för sent att börja träna! Ta hjälp av en mammamagecertifierad tränare, använd mammamage-appen, den är jättebra! Be om hjälp, om du inte vet hur du ska gå till väga, av en PT, prata med din barnmorska, en naprapat. Du ska kunna bli stark igen! Du ska kunna ha en fullt fungerande vardag! Och framför allt, du ska kunna orka vara mamma till dina barn!

Puss och kram på er!
Tjingeling!