Hur fungerar femåringar..?

Hej godingar,

Alltså, jag har i snart sjutton år undrat vad det är som gör det så svårt för barn att städa upp sina leksaker efter sig..hemma! För på dagis går det alltid bra. Där städar de för glatta livet. Kanske inte, men de gör det! Klart, det kanske inte är så kul att mamma plötsligt dyker upp i dörröppningen redan redo för fight och skriker Nu måste du städa! Det gör jag inte heller. Jag vet att barn behöver ungefär fem minuters förvarning. Det har jag praktiserat i flera år. “Om fem minuter ska vi köra! Om fem minuter ska du lägga dig. Om fem minuter ska du städa upp efter dig.” För att barnet ska förberedas. Mentalt. Säkert något jag lärde mig när jag läste till barnskötare en gång i tiden. Det har fungerat ganska bra. Tills vi fick minstingen…

Uppfostringsmetod som faktiskt fungerade…på syskonen…

Vår femåring, han är inte riktigt som sina syskon. Det är okej. Men ibland hade det varit skönt om han var lika lyhörd som hans syskon varit. Som det här med att gå och handla. När jag hade de äldsta med mig när jag skulle handla gjorde jag klart för dem, innan vi gick in i affären, vad vi skulle handla. Underförstått vad vi inte skulle handla. Så här kunde det låta: “Idag ska vi handla bröd, mjölk, ketchup och ingenting annat. Det är allt vi ska handla idag. (Det gäller att vara övertydlig även om man riskar att barnet slutar lyssna…) På det viset visste de att det var inte lönt att tigga efter godis, leksaker och annat. Okej, det tog kanske några gånger innan de lärde sig och försökte få det de ville. Men när jag sa nej och de kanske tjatade en gång till och jag sa nej igen, ja, då tjatade de inte mer. De visste att nej är ett nej.

Men femåringen! Jag tror inte han förstår innebörden av ordet nej riktigt än. Han är ju trots allt bara fem år (…). Och jag tror inte heller att, eftersom jag fick honom när jag var 42 och eftersom det skiljer nio år mellan honom och mellanbarnet, han är bortskämd… ;-P Men nu var det ju inte mig det handlade om utan den ljuvliga femårsåldern. Chatterbox-åldern! Och ljuvlig eller inte, städa är inte hans starkaste egenskap. Men nu vet jag varför!

leksaker, så får du ditt barn att städa, femåringar, barnuppfostran, föräldraskap

Så här får du ditt barn att städa!

Medan jag satt vid datorn och läste på om GDPR (ryyys) hörde jag teveljudet i bakgrunden. Vetenskapens Värld sändes och där pratade de just om detta med hur barn städar. Vad de klarar av och hur man enklare kan få dem till att städa. Lösningen är genial! Att jag inte tänkt på det! Att vi inte fick lära oss det på barnskötarutbildningen (kanske vi fick, men jag kan ha glömt). Barn. Måste. Fokusera. Så enkelt var det! Be barnet städa en sak i taget. Låt mig ge ett exempel. Ditt barn har lekt med playmobil-gubbar, bilar och vägskyltar och allt ligger i en enda röra! Paniken kommer direkt när du ser hur rörigt det är och du får bita dig i läppen för att inte skrika “NU MÅSTE DU STÄDA!” Men det är lugnt! Be barnet städa en “kategori” i taget! Enkelt. Först städar barnet bort alla vägskyltar. Sedan alla bilar och så vidare. För barn kan bara fokusera på en sak. Det blir för rörigt för dem annars. Jag sa ju det var enkelt!

Så nu förstår jag varför legot ligger kvar på golvet trots att jag 593 gånger idag har bett honom städa undan det. Imorgon ska jag således prova en ny sak, låta honom städa först alla legohuvud, sedan alla legoben (han har en smått Frankensteins Monster-liknande förmåga att alltid dela sina legogubbar i flera bitar för att se hur de kan byggas ihop istället) följt av allt blå lego, gult och så vidare. Håll tummarna!

Tjingling!