Förståndiga insekter och små ting som värmer ett mammahjärta…

Godmorgon sötnosar,

Klockan stod på 06:21 när jag vaknade helt av mig själv (läs: inte av femåringens brölande ljud när han härmar Darth Vader i Star Wars, inte av en kär snarkande man och inte av en sjungande katt som pockar på uppmärksamhet). Helt själv!

Hade precis drömt att tåget stannat i Stockholm och vi var tvungna att i en flyende fart tömma alla våra garderober och prega ner kläder och skor i väskorna för att hinna hoppa av innan tåget skulle vidare. Eh..? Vadan detta? Jag skulle ju inte ens med tåget, jag skulle ju av! Nåja, skönt var det i alla fall och utvilad kände jag mig. Mjukstartade dagen. Klappade katten, satt på kaffevatten, blandade ett glas C-vitamin och hällde upp kattmat. Startade datorn och gjorde i ordning kaffet, öppnade balkongdörren för att hämta lite härlig morgonluft (semesterkänsla) och bara stod där en stund och tog in. Härligt. Livet på en pinne!

jordgubbar, bär, sommar, midsommar, pixabay

På tal om förståndiga insekter…

När jag vaknade i morse blev jag direkt sugen på att skriva något. Kanske är jag en morgonskribent. Kan förstå hur författare måste känns sig, ni vet dem som går upp två timmar före familjen bara för att ha lite tid att skriva innan alla bestyr. Ungefär så. Förutom det faktum att jag inte är författare. 😀 Tänkte att idag ska jag minsann inte skriva om maten vi åt igår t ex, för hur kul är det på en skala?! Däremot kan jag skriva om den lilla insekten som föll ner i påsen när jag stod och rensade jordgubbar igår. Förskräckta miner för femåringen innan jag förklarade att det är ett gott tecken. Det betyder att jordgubbarna inte är så hårt besprutade, om alls. Trevligt att insekten hade förstånd nog att visa sig medan jag rensade jordgubbarna och inte sedan när gubbarna låg på en tallrik ihop med kladdkaka och glass…

Vad värmer en mammas hjärta?

Dessutom vill jag skriva om flickan som satt vid vägen och sålde jordgubbar igår och framför allt min kloka dotters kommentar när vi körde förbi henne efter att förgyllt vår midsommarafton med att dansa kring stången tillsammans med Luggudegillet (folkdansförening) och andra midsommarfirande entusiaster. “Måste vara tråkigt att sitta där vid vägen och sälja jordgubbar hela midsommaraftonen”, sa hon. Först tog jag in det hon hade sagt och tyckte lite synd om flickan. Sedan började jag tänka rationellt att vad bra för henne, då tjänar hon ju lite pengar.

Sedan sjönk det in att vad min dotter egentligen sa var att hon uppskattade det hon har! Och det värmde mitt mammahjärta riktigt mycket. Särskilt som i princip hela familjen verkat motvilliga till att åka iväg till midsommarstångsfirandet. Ja, inte min man då, han var lika entusiastisk som jag. 🙂 Trots det fick jag med mig femåringen att dansa kring stången (okej, det tog lite trugande). Mellansonen drog allt på smilbanden när vi, efter att först blivit nekade då vi inte hade kontanter, ändå till slut blev erbjudna att köpa fika genom att Swisha. Ja, och så dotterns kommentar då. Ibland blir det bra ändå till slut. 🙂

Ha en fin dag, allihop!

Tjingeling!

P.S. Idag är det exakt ett halvår till jag fyller 49! Nästa år the big 5 0!!! Fler insikter… :-O

 

Foto: Christine Eklund

Facebook
Google+
Twitter
LinkedIn
Pinterest

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng meny