öppna inte för främlingar, ensam hemma, barn, förmaningar, föräldraskap

Öppna inte dörren när du är själv hemma

Du får absolut inte öppna dörren!

Gruset knastrade under mina fötter där jag gick längs gatorna i London. Det var marknad och jag gick från stånd till stånd med stor nyfikenhet och häpnade över alla fina saker som fanns. Mest av allt var jag lycklig över att vara tillbaka i London igen. Jag ringde upp Eric, vår femåring, på Facetime för att se hur allt gick där hemma.

Det var första gången Eric var hemma ensam. Sambon var på jobbet och skulle snart komma hem. Han var bara iväg några timmar och Eric hade fått tydliga instruktioner. Syskonen var hos sin pappa.


Jag möttes av hans söta lilla ansikte där på “andra sidan” luren, även om uppkopplingen kunde ha varit lite bättre.

– Hej mamma, sa han glatt medan han körde med sin lilla bil på golvet. Vad gör du?
– Hej älskling, jag går runt här lite, hur går det för dig? Vad gör du?
– Leker… Ett brummande ljud hördes från hans läppar.
– Titta här, Eric, så fin. Jag höll upp telefonen mot det stora mjukdjuret som hängde i ett av stånden så att han skulle kunna se det.
– Ah! Vad fin! En sån vill jag ha, mamma!

Jag strosade vidare och visade honom leksak efter leksak för att uppehålla honom lite till sambon skulle komma tillbaka. Ganska snart tappade jag hans uppmärksamhet och han ägnade sig mer och mer åt sin bil istället. Det var dags att avsluta samtalet.
– Du Eric?
– Mmmm…
– Kom nu ihåg vad vi har sagt till dig? Du får absolut inte öppna dörren när du är själv. Inte för någon! Det kommer du ihåg, va, hjärtat?
– Japp! Jag vet, intygade han på en femårings manér. Jag hörde mig själv tjata vidare och påminna honom ytterligare en gång till.
– Även om du tror att du vet vem det är, får du inte öppna, okej..?
– Jag vet, mamma. Du har ju redan sagt det. 

Vi skulle precis avsluta och lägga på när jag plötsligt hörde hur det ringde på dörren hemma. Jag blev alldeles kall.
– Eric! Du får inte öppna dörren. Okej! Lova det! Eric! Eric?!! Eeeeeric!!!!

Sedan vaknade jag…

 

semester, äntligen semester, ledighet, sommar, hopp, lycka

Kanske tid att byta input…

Hej sötnosar,

Idag vaknade jag uppenbarligen av en mardröm! Och en helt omöjlig en! Vi skulle såklart aldrig lämna lilleman hemma själv! Så var kom detta ifrån? Varför helt plötsligt denna creepy story?! Usch, jag kanske får lägga ner det här med krim-poddar nu ett tag. Lösa korsord och läsa Outlanderböckerna istället. Tur jag har semester nu då! 😉

Tjingeling!

 

Foto: Christine Eklund

Facebook
Google+
Twitter
LinkedIn
Pinterest

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng meny