flygrädd, flygning

Flygrädd? Läs då inte det här!

Funderingar på ett flyg på väg till Stockholm…

Varför tänkte jag på filmen Alive innan vi lyfte idag? Medan vi satt i planet och väntade på att lyfta. Till och med repliker flög (haha) genom huvudet som “It’s clouding up a bit.” När hon sa det (karaktären i filmen) hade hon ingen aning om vad hon snart skulle uppleva! Vad alla på planet skulle få uppleva!

Har ni sett filmen? Är ni flygrädda? Då ska ni inte se filmen Alive, särskilt som den är baserad på en sann händelse… Kanske borde ni inte läsa vidare här heller… Men jag kunde inte sluta tänka på den. Sa den där tjejen verkligen de orden? Hur kan de veta det? Och han som flög ut från planet fortfarande fastspänd i sin stol. Gick det till så? Den händelsen är å andra sidan mer sannolik än just en enskild replik…

Vad kom det ifrån?!

När vi var på väg att landa funderade jag på varför jag i morse var så orolig! Jag är aldrig orolig när jag ska åka flygplan (ha! nu var jag på väg att skriva “när jag ska flyga”, men det kan man ju inte, det vet ni väl…. Bara om man är riktigt riktigt lycklig, eller kanske nykär…). Så varför var jag orolig just idag?

Från funderingar till morbida tankar…

Planet lutade framåt och sänktes så det kändes i hela kroppen och jag funderade vidare. Tänk om något skulle hända! Hur ska mina barn klara sig? De har fantastiska pappor så det hade inte varit något problem och jag vet att det är en morbid tanke, så jag ska sluta vad gäller familjen. Men en tanke som slog mig och en fråga man kanske ska ställa sig oavsett var i livet man är; Vad hade min chef och mina kollegor sagt om mig (eller vänner för all del)?

Spelar det någon roll hur andra uppfattar oss?

Om man ponerar att något faktiskt hade hänt, chefen samlar alla för att berätta om vad som hänt. Vad skulle han säga? Vad skulle kollegorna säga? Christine, ja, hon var en…vadå?!

Fortfarande morbida tankar men kanske lite nyttigt ändå. Hur uppfattar andra dig? Vilka signaler sänder du ut? Och hur vill du att andra ska uppfatta dig? Vem vill du vara? Dig själv, såklart, men vad innebär det?

Så här uppfattas jag…kanske…

Jag hoppas ju att ord som hade sagts om mig är: Omtänksam, snäll, empatisk, bra på att lyssna… (påhittig, kreativ, duktig på att skriva, sjunger fantastiskt, jättebra mamma…ja, vadå, man kan väl få drömma…) 😉

Vänta inte till det är för sent!

Kanske och förhoppningsvis ord man får höra medan man fortfarande är i livet (!). Och jag har faktiskt fått höra hur jag uppfattas och det har till och med varit bra saker! Men kanske borde vi bli bättre på att berätta det för varandra, när vi tycker någon gjort nåt bra, när vi vill ge en komplimang och så vidare. Medan vi kan! Börja nu!

Tjingeling!

 

Foto: Christine Eklund (som ni ser är det inte taget på ett flygplan, men nära inpå… 🙂 )

 

Facebook
Google+
Twitter
LinkedIn
Pinterest

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng meny