High Chaparral

Vem är du?

Vem är du?

Hej på er,

Vem är du? Den frågan har jag funderat en del på senaste tiden. Vem är jag? När man får den frågan, eller rättare sagt, om jag skulle få den frågan (är väl oftast inget man springer runt och frågar folk, man går ju inte precis runt på ett köpcentra, petar folk i sidan och frågar “vem är du?”, jo, min son skulle kunna göra det, men han är 6 år…), är mitt spontana svar “mamma”. Men det indikerar ju bara att jag har barn. Inte vem jag är. (Fast jag kommer nog fortsätta svara det ändå. Jag älskar att vara mamma och älskar mina barn!)

Översta bilden är jag. Detta är också jag. Olika sidor av samma person…

 

Eller ni vet när man säger att man är “vegan” t ex. Det är ju ingenting du är, det är ju en kosthållning! Jag är LCHFare, jag är vegetarian osv. Verkar ha blivit väldigt trendigt att definiera sig som en diet. Däremot “jag är sjuksköterska”, “jag är snickare” osv. Är det rätt eller fel? Definierar våra utbildningar, våra jobb den vi är? Eller?

sångerska, kvartettsång, Knutpunkten, Helsingborg
Sjunger normalt inte med mick, men dessa bilder med kvartetten tycker jag visar både vem jag är och att jag älskar att sjunga (och apa mig)!

 

Jag är sångerska (?)

Ibland säger jag att jag är sångerska. Jag känner mig som en sångerska (jag sjunger ju också ibland, inte minst viktigt kanske när man kallar sig för sångerska…). Jag hör musik i huvudet mest hela tiden (särskilt nu när alla nya körlåtar snurrar runt i huvudet hela dagarna) och går och nynnar utan att egentligen tänka på det. Men det är först nu, när jag börjat i kören igen som jag gör det. Betyder det att jag inte varit en sångerska under tiden jag hade paus då? Vem var jag då? Ja, inte särskilt levande i alla fall! Lite absurt kanske, visst har jag levt, men jag känner mig definitivt mer levande med musik i huvudet, det kan jag garantera!

Men visst är det en intressant fråga? Vem är du? Vad skulle du svara?

mamma, mammalivet
Jag är mamma…

 

Småland, mamma, mammalivet
…till tre underbara personer!

När man inte är som “alla andra”

Suck. Det går inte så bra det här. Jag skulle ju skriva lite om hur vi har det. Det brukar man väl göra på en blogg, eller? Att jag skulle skriva om mode och smink, den tanken har ni väl gett upp för länge sedan antar jag och det finns redan så många bloggar om det. Och det finns ju så många roliga reflektioner i livet som man (jag) bara måste fundera på och analysera! 🙂

 

På tal om apor…

Ta bara det här med ramsor och apor t ex, en fråga vi diskuterade nu på morgonen så fort vi hade vaknat, 6-åringen och jag (!). Frågan om varför man inte lär sig av andras misstag? Så här: 10 små apor hoppade i sängen, en ramla ner och slog sitt lilla huvud. Mamma ringde doktorn och doktorn svara (bara det faktum att få tag i en doktor!); Inga små apor i sängen får vara! 9 små apor hoppade i sängen… osv. Jag menar. När åtminstone 3 apor ramlat ner och slagit sina huvud, borde inte de andra 7 dra öronen åt sig och tänka att de skulle gå ner från den där sängen, innan de också ramlar ner?! Jag bara undrar!

Och med det önskar jag er en härlig lördag!

Tjingeling!

 

Foto (överst) från High Chaparral: min sambo
Foto från gig (under turné) med vattenflaskan: min äldste son
Foto från gig med kvartetten då nya bussterminalen skulle invigas: okänd
Foto på mig och barnen, i trädgården och från Småland: min sambo

Facebook
Google+
Twitter
LinkedIn
Pinterest

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng meny