Operationsdagen

Tiden efter beslutet – Operationsdagen

18 april kl 15.10

Nu är jag vaken! Opererades tidigt i morse men sovit till nu!!! Oj, oj! Var visst lite trött, hihi.

Kom till kliniken tidigt på morgonen, redan 07.00. Fick eget rum med havsutsikt (lyx)! Oj, vad jag kände mig bortskämd!

Tog lite foton, duschade, svirade om till morgonrock och strumpor som hängde i garderoben. Sedan kom en sköterska och hjälpte mig prova ut en gördel. Än kände jag mig faktiskt ganska lugn och framför allt så väl omhändertagen!

bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck

Så otroligt vacker utsikt!

 

bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck

Eget rum!

 

bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck

Med TV!

Minuterna innan…

När jag var klar kom doktor Tuve och frågade hur jag mådde. Vi gick ner till hans kontor där han fotade magen från alla håll, båda sidorna, fram- och bakifrån. Tydligen “försvinner” lite av midjan också vilket visar sig främst på bilden som tas på ryggen. Sedan ritade han på magen, som en karta ungefär, precis så som man ser i diverse teveprogram, ni vet. Efter det gick vi till operationssalen och nu kom nervositeten. Fördelen med en tidig tid är att man slipper vänta, så jag ska inte klaga, men jag hann ändå bli lite nervig och fick tvinga ner andningen i magen. I operationssalen stod två sköterskor redo. De såg lugna och trevliga ut. Jag lade mig på en brits med armarna på sidorna. Kändes som att allt gick så fort. Jag har opererats förr, på sjukhus, och alltid förknippat det med en massa väntan! Det kändes väldigt ovant att allt gick så snabbt och smidigt och framför allt, att promenera in i operationssalen tillsammans med kirurgen!

bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck

Fick en blodtrycksmanchett på vänster arm och venflon på höger. Och tänk vad man är luttrad! Från att ha varit livrädd för nålar (brusten blindtarm = två operationer och en hel sommar på sjukhus har bidragit till några spöken) till att tänka “jaja, stick ni”. Hihi, undrar om alla känner så efter att ha fött barn… Sköterskorna pratade lugnande med mig, en av dem lade den en en mask vid näsan och sa att “nu sover du snart gott”. Tusen tankar for genom huvudet, man ska vara kaxig så länge man kan, nu, precis i detta ögonblick, var jag inte det. Barnens och sambons ansikten flimrade framför ögonen. Det sista jag sa till sköterskorna var; “Ta nu hand om mig.” Då strök hon mig på kinden och sen somnade jag.

Drygt 6,5 timme senare vaknade jag alltså igen, i min säng, på mitt rum. Inget minne hade jag att jag blivit flyttad till sängen eller rullad till rummet! Jag mindes svagt att jag vaknade till vid ett tillfälle helt yr och jättekissig!! Somnade sedan om igen och sov alltså till eftermiddagen.

När jag vaknade var jag jättehungrig! Trots det orkade jag bara en smörgås. Haha, det var verkligen likadana ytterligheter precis som när jag har fött barnen. Alla känslorna 110 %. Hunger, trötthet, allt!

Precis vaknat – utsvulten!

Ligger här och ser ut över havet. Magen spänner men jag har nog en gördel på mig, tror jag i alla fall… 

Har ringt både sambon och dottern nu så de vet att jag är vaken. Kopplar av och försöker bara vara. Inga måsten idag (yeah, really?!). Ikväll kommer läkaren och ska berätta hur det gått. Innan vi gick in i operationssalen tidigare idag, bad jag honom kolla hur det såg ut med muskeldelningen. Helt galet, men jag var fortfarande både tveksam och desperat efter att ha fått så många olika bud, försökt så länge på egen hand nu och närmast trott jag inbillat mig alltihop (fast jag innerst inne visste sanningen) men nu var chansen att få svart på vitt. Han skulle ju öppna mig för bövelen! Bättre och mer sanningsenliga besked än så kan man väl inte få! Vi får se vad han säger.

Här är en till bild över utsikten, från sängen där jag ligger. Inte mycket att se men orkar liksom inte resa mig upp just nu…

bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck

Här ligger jag, drogad, trött och tapper.

bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck

Och nu då? Hihi. Ja, jag ska bara ligga här med kudde under knäna och huvudet högt, läsa skvallertidningar och äta chokladpraliner och likt Sybil i Fawlty Towers säga “Oooh, I know..” 🙂 Nädå, inte riktigt. Men sängliggande är jag, just nu. https://youtu.be/NPtIHwbguO4

Jag var så lättad över det hela var över. Jag skev några rader till mamma via Messenger och hon undrade om det inte kändes konstigt att bara ligga där när jag är van vid att vara så mycket i farten? Skojar du?! Jag brukar ju ta hand om andra och är inte alls van vid att bli uppassad så som jag blev på kliniken. När jag vaknade fick jag en smörgås och senare vid kvällsmaten åt jag lite soppa. Jag hade hoppats på grillad kyckling, beasås och sötpotatispommes, men soppa var okej… Eftersom jag inte kunde få i mig så mycket åt gången blev jag hungrig igen på kvällen och var tvungen att be om lite yoghurt och banan och det låter kanske konstigt men kändes väldigt underligt att be om! Men jag gjorde det och fick in det och oj, vad det smakade ljuvligt!

bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck

Bästa yoghurten på länge!

Varning – här kommer några räliga bilder

Mellan varven hann jag bli lite rastlös av att bara ligga på rygg hela tiden och försökte roa mig lite med en tidning och att ta bilder på min inpackade mage. Så väl inpackad att jag fick andas med bröstet istället, något som skulle visa sig ta tid att vänja sig vid… Tål du inte obehagliga bilder, ska du sluta scrolla nu.

bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck

Med dessa två väldigt fancy nya “klädesplagg” förväntas jag klä magen nu i några veckor!

bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck

Lite senare kom en sköterska och tog av gördeln och bandagen för att lufta lite. Passade såklart på att ta ännu fler bilder, det vill säga, den respekt som en helt en mage kräver! 🙂

bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck bukplastik, bukplastikoperation, plastikkirurgi, diastas, magmuskeldening, tummy tuck

Eftersom jag är lite av en nörd när det gäller anatomi, operationer och så, tog jag såklart reda på exakt hur en bukplastik går till… Efter det att muskeldelningen är åtgärdad, dras huden ner för att sys ihop vilket för mig innebar att mitt gamla operationsärr från 1977 försvann! Även gamla hålet för naveln försvinner och ett nytt hål tas fram. Fräckt va? Dränaget ni ser på bilden (röd slang) drog de på mig redan dagen efter, innan jag skulle åka hem. Det är lite obehagligt, men gör inte ont, i alla fall inte på mig. Och så får man ett fint, långt ärr, som en glad mun ungefär och det läggs långt ner och syns inte med trosor/bikinibyxor på. Som ni ser är huden skrynklig av gördeln och man kan på bilden se pennstrecken som underlättar att se var mitten är när “nya naveln” ska göras.

Inbillning eller inte..det var ju frågan

Så kom då äntligen doktor Tuve och berättade hur allt hade gått. Jag blev helt chockad (!) när han upplyste om att han hade tagit bort cirka 700 gram hud och fett! Det lät jättemycket men det fick jag veta att det är det inte alls. Han har tagit bort så mycket som 4 kg fett så totalt 700 g var ingenting. Ändå var jag nyfiken och dum nog att fråga om det var mest hud eller fett han hade avlägsnat, vilken knäpp fråga att ställa, inte sant? Jag skyller på att jag var drogad (…). Mest fett, visade det sig. Hm.

Bekräftelse! Lättnad!

I vilande ställning (med andra ord, liggandes på operationsbordet) var delningen cirka 4 cm, det vill säga bredare när jag står upp. Vilken lättnad! Och “bulan” jag haft över naveln var en försvagad hinna som helt enkelt inte klarade av att hålla in magen, hålla magen på plats! Något jag inte hade kunnat träna bort. Hans ord var en sådan total bekräftelse av en lång resa av tvivel, att jag nästan blev mer matt av att höra det än av själva ingreppet! Jag hade inte inbillat mig. Punkt.