Diastas – Bukplastik – Korrigering – Slutbesiktning!

Diastas -> Bukplastik -> Korrigering -> Slutkontroll -> OK?

2018-08-24 Slutkontroll

Hej på er,

Idag var jag på slutbesiktning. Ja, jag tycker det är roligt att kalla det för det men egentligen heter det väl slutkontroll, men hur roligt ord är det liksom… Istället för att köra till kliniken i Malmö körde jag till kliniken i Båstad! På nåt vis känns det mer rätt att köra norrut än söderut. Fråga mig inte varför. Störtlöjligt, jag vet, men så är det.

Lucky me – kliniken finns även i Båstad

Rullade in i bekanta Båstad där jag bodde i mitt första place när jag var 18. Herregud, det är lika gammalt som min dotter är nu!!! Hur klarade jag mig?!!! Närå, min dotter är superduktig och hade säkert klarat sig utmärkt, vad jag menar är såklart, hur klarade mina föräldrar det? De visste såklart att jag skulle klara det och det är säkert jag som är hönsmamma, men min lilla 18-åriga dotter?! Ja, jag kan inte föreställa mig det! Inte än i alla fall.

En kokt med korv, vad är det?

Parkerade på torget där korvaluan (korvkiosken) inte längre står kvar, där jag en gång, smått förvirrad och ofokuserad, beställde en kokt med korv… Småsprang i regnet med lilleman i handen (hämtade honom på fritids för säkerhets skull, eftersom jag inte visste hur lång tid det skulle ta). Placerade oss i väntrummet och väntade på min tur. Så fick jag då träffa doktor Tuve som efter att ha frågat hur det är, kikade på magen.

T-snitt och underhudsfett

Innan korrigeringen hade jag en större utbuktning precis ovan ärret, dvs buken under magen. Det berodde, visade det sig under operationen, på inkapslad vätska och ärrbildningar. Idag, 5 månader efter korrigeringen, har jag tendens till lite utbuktning. Det förklarade han berodde på att huden under är tunnare och huden där det buktar ut är tjockare. Inte så konstigt. Det är ju huden jag hade långt upp på magen förut! Ja, ni som inte vet vad en full bukplastik innebär, man gör ett t-snitt, syr igen diastasen och drar sedan ner och tar bort överskottet av hud innan man syr ihop allt igen. Således följer ju de fettceller och underhudsfett man hade högre upp på magen tidigare, med ner i förflyttningen, tänker jag. Eller nåt sånt. Hur som helst kommer det att rätta till sig. Det kan ta ett år till, men kommer och ska bli bättre och jämnare. Jag ser ju längre ut på flankerna, där det är längre sedan jag opererades, att det har börjat “rätta till sig” och få en jämnare övergång till området under ärret.

Snart 50, kan man verkligen begära platt mage då?

Men så är det buken ovan naveln. Den har, som jag skrivit tidigare, fortfarande en tendens till att svullna. Ganska platt på morgonen och så svullnar den mer allt eftersom dagen går. Inte alltid. Känslan av att den svullnar är mindre när jag verkligen rutinmässigt tränar. Då känns allt mycket bättre. Bättre hållning, mer energi, sover bättre osv. Så varför tränar jag då inte rutinmässigt? Ja. Svara på den du. Varför är det alltid lättare att ge andra råd än att följa dem själv. Lika svår fråga det. Men jag har ambitionen! Det ni! (Som ni märker undvek jag att svara på frågan i rubriken… Jag är ju än så länge bara i 40-årsåldern…)

Bukhinnan – en motstridig jäkel

Som jag babblar på. Nu gällde det ju magen ovan naveln. Ja. Om den sa Tuve att det inte går att göra något åt kirurgiskt. Diastasen är ihopsydd och det känns helt och fint. Således kan det vara att bukhinnan är uttänjd/försvagad och inte så stark än. Jag undrade för mig själv om det kan bero på att jag antingen gått med diastasen för länge (innan jag ens visste att jag hade en diastas) eller om jag helt enkelt lyft för tungt på gymmet och på så vis motverkat det hela, dvs inte orkat ha bålen aktiverad genom hela rörelsen så att den istället har jobbat på fel sätt. Jag vet inte. Jag är ingen expert.

Så. Vad har jag gjort efter besöket idag, tror ni? Rullat tummarna. Nöjt mig och tänkt att okej, skit samma, vad är meningen med styrketräning då? Då skiter jag i det. Njae. Knappast. Jag har googlat och sökt och letat och läst. Jag har kontaktat Katarina Woxnerud, Olga Rönnberg och min PT. Kort och gott. Hur tränar man ihop en bukhinna? Går det ens?!

Det får jag förhoppningsvis svar på snart.

Fortsättning följer!

Så här har min resa sett ut:

2015: Konstaterad diastas
Status: Ryggont, dålig hållning, svag bål
Åtgärd: Träning med mammamage-appen, mammafitness och PT på gymmet
Ny status: Mindre diastas, ryggont, lite starkare bål

2017: Bukplastikopererad
Status: Diastas ihopsydd
Rehab: Träning (efter flertalet veckor såklart)
Ny status: Mindre ryggont, bättre hållning

2018: Korrigering av bukplastiken pga ärrbildningar och inkapslad vätska
Rehab: Träning (efter flertalet veckor såklart)

Någon som känner igen sig? Hör av er! Kommentera! Berätta om er resa! Sprid ordet om diastas så att fler kan få hjälp!

Tjingeling!

Foto: Christine Eklund